one night in bangkok

När man kommer till Bangkok första gången är det som att få en smäll på käften. Det liknar absolut inget man sett innan (om du nu inte har bott och levt i Asien hela livet). När man kommer dit inser man hur liten man är, hur stor och farlig världen är och den som påstår sig inte känts sig ynklig i Bangkok ljuger. Man är fullkomligt nockad. Som ett argt rovdjur kastar sig Bangkok över dig. Lockar dig in i minsta gränd, viskar smeksamt i ditt öra, lindar dig runt sitt lillfinger tills du är totalt lockad i fällan och står med blottad hals och svettas i värmen.  Det är smutsigt, slitet, högljutt, fyllt av liv och rörelse dygnet runt. Det finns ingen logik i gator och adresser och du famlar dig fram på stinkande, trånga gränder och gator.

Men när du kommit över de där första fasansfulla timmarna och dygnen, börjar förstå dig på staden och känner ditt hjärta slå i samma takt som stadens puls inser du att du är förförd. Det är då du lämnar staden. För att alltid ha en vilja att åka tillbaka. Alltid känna stadens lockande röst kalla på dig och till slut kommer du alltid återvända. 

 "One night in Bangkok makes a hard man humble" - så sant, så sant.