Ranong är gränsstad till Burma, det är ungefär 18 mil från oss dit. Det är en ganska stor stad med mycket fiske och en hel del gränskontroller. Utanför Ranong finns en mängd öar och framförallt en - Koh Phayam. Vi hade läst lite grann om ön innan och även pratat med några grannar här som varit där. Sagt och gjort, vi behövde en utflykt så vi tog vår bil och åkte dit. Bilen fick vi ställa på ett hotell i Ranong för 50 baht natten och sen var det speedboat över. Det tog bara 40 minuter med båten och på vägen ut åker man förbi en massa öar och man åker på gränsen till Burma hela vägen.
Vår utflykt blev som en resa bakåt i tiden. För oss blev det lite dejà vú till den gamla tiden som backpacker. Ön är ett sömnigt litet ställe som inte bryr sig så mycket om dom som kommer dit, knappt pratar nåt annat än thai och allt går VÄLDIGT lugnt till. Just nu finns det el 24 timmar men varmvatten finns inte på ön. Det blev som på den tiden när man stod och frågade om det fanns fläkt eller inte.
På ön finns inga vägar och heller inga bilar, det är motorbike som gäller och de "taxichaufförerna" som kör dom får släpa på allt mellan himmel och jord. Bor gör man precis i strandkanten och det var fantastiskt att se att det faktiskt fortfarande finns ett ställe där du kan bo i en trähydda med palmtak precis på stranden!
Vi bodde utmed en av stränderna på ön och sanden är nästan svart där. Flera gången under dagen blir det ebb och flod och när det är riktigt lågvatten är stranden så bred som 150 meter. Det ser ganska konstigt ut men är fantastiskt skönt att gå och strosa på. Leta snäckor, jaga småkrabbor och bara ta det lugnt!
På en sån här sömnig ö händer det inte speciellt mycket, det är mest strandliv som gäller. Man badar lite, läser, solar, ligger i skuggan eller i en hängmatta och funderar över livet. Tar dagen som den kommer och kanske, kanske börjar fundera på vad man ska hitta på när man är färdig med den här ön. Det var precis så det var när man luffade och hela den känslan finns kvar på Koh Phayam.
Överallt utmed stranden finns hängmattor, gungor av varierande storlek, enkla solsängar och stolar för den som behöver vila en stund. När skymningen kommer bjuder stranden på den fantastisk solnedgång som ingen vill missa. Då bänkar sig alla på stranden - pratar, skrattar, spelar lite fotboll eller leker med hundarna.
På ön finns flera ställen att bo på, i varierande standard och prisklasser. Det finns även en mängd små barer och restauranger direkt på stranden som är öppna i princip hela dagen. Vi hittade ett ställe som vi kan rekommendera att bo på; Phayam Beach Resort (hmm...resort kanske man ska ta med en nypa salt...). Stället är väldigt charmigt med en bra restaurang, lummig trädgård, massor av finurliga och bra lösningar på det mesta och fantastisk roliga bungalows. Det är enkla bambuhyddor, alltså så kallade salas (ett hus på fyra pålar med golv en meter upp och ett enkelt palmbladstak). I detta har man sen ställt ett tält av modell modernare med en liten vardagsrumsdel och en helt täckt sovrumsdel. En trappa ner i en sidobyggnad finns sen dusch och toalett utan tak. Det såg väldigt trevligt ut. Enkelt men fräscht och mysigt!
Koh Phayam gjorde vi i två nätter och vi kan rekommendera det till alla er som vill ha lugn och ro och framförallt se hur, i alla fall delar av, Thailand var för år sen.
Själva tyckte vi det var rätt skönt att komma hem igen och vi kunde konstatera att vi har det ganska bra här. Vi är färdiga med ryggsäckslivet. Lugnet och stillheten finns här (än så länge i alla fall) men vi har bättre standard och bekvämare liv här.... Vad gamla vi låter va´?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar